man ska inte förvänta sig så mycket. för då blir man aldrig besviken. men jag kan inte sluta. jag troooor alltid att jo det blir nog av. fast. det händer ytterst sällan. man blir lite lessen i ögat. det är inte så mycket jag begär, bara lite sällskap. undrar hur det känns om 10 år, eller hur läget är om 10 år. men jag är inte ensam. det finns många som är i samma situation som mig. men det känns ändå inte bättre. men vissa har det lite bättre på detta plan. men det blir bra till helgen. tror jag. hoppas jag. det hör till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar